fredag 1 december 2023



Min vän sticker handen

genom gluggen

och får mitt inre att skälva.

Jag stiger upp för att öppna 

för min vän, 

och mina händer dryper av myrra.

Från fingrarna rinner myrra

över dörrens regel.

Jag öppnar för min vän,

men min vän har gått.

Jag blir utom mig, han är borta

jag söker honom men finner 

honom inte.

Jag ropar, men han svarar inte.

[---]
Jag besvärjer er, Jerusalems döttrar:

Om ni finner min vän

tala om för honom

att jag är sjuk av kärlek!

tisdag 11 augusti 2020

Idag hittade jag en formulering hos Sebald som jag själv försökt skriva flera gånger utan att lyckas:


Varje individs, varje samhälles och hela världens historia löper nämligen inte i en båge som svingar sig allt vidare och vackrare uppåt, utan i en bana som när middagshöjden är nådd leder ner i mörkret.

tisdag 7 augusti 2018

Jag ägnar kvällarna åt Charley / Old Nick igen. Han satt på sin värkande bakdel med sina värkande ögon i läsesalen på British Museum och skrev:

Perseus bar en huva av dimma för att jaga monster. Vi drar denna huva långt ned över ögon och öron för att kunna förneka att det finns några monster.

måndag 30 april 2018

onsdag 1 februari 2017

Alla eldar elden väntar otåligt på våren och läser om Gramsci, som skriver om de historiska rester och framtidsintuitioner som utgör våra jag. Det passar mig, som har framtiden sparkande i magen. Vem vet vilka spår det förflutna redan har lämnat i mitt barn och vad som ska växa ur våra gamla avlagringar?

For Gramsci, then, "personality is strangely composite: it contains Stone Age elements and principles of a more advanced sience, prejudices from all past phases of history at the local level and intuitions of a future philosophy which will be that of a human race united the world over". Every epoch of history has thus handed down as its legacy to the individuals of the present a set of more or less consistent and compelling doctrines, beliefs and superstitions that survive as traces or "sedimentations" in the human mind. Gramsci sees this essential historicity of the individual as generating a Socratic imperative. Embracing the famous inscription on the Delphi oracle, Gramsci writes, "The starting-point of critical elaboration is the consciousness of what one really is, and is "knowing thyself" as a product of the historical processes to date which has deposited in you an infinity of traces, without leaving an inventory. Such an inventory must therefore be made at the outset".

tisdag 20 december 2016

Graviditeten

Maggie Nelson skriver:

Is there something inherently queer about pregnancy itself, insofar as it profoundly alters one's "normal" state, and occasions a radical intimacy with - and alienation from - one's body? How can an experience so profoundly strange and wild and transformative also symbolize or enact the ultimate conformity. Or is this just another disqualification of anything tied to closely to the female animal from the privileged term (in this case, nonconformity, or radicality)?

Varför ställs den frågan så sent i människans historia? Borde inte graviditeten tillhöra de mest välutforskade fenomenen (filosofiskt, fenomenologiskt, medicinskt, litterärt)?