ثورة ثورة حتى النصر

M ringde igår från Tahrir och berättade att Mubarak avgått, medan miljontals människor jublade i bakgrunden. Jag satt på en hopplös läsecirkel om revolutionsbegreppets filosofiska förutsättningar, ledd av trött gubbe som sa att han hade svårt att se att det skulle finnas något politiskt i kravet på bröd. Fan vad trött jag är på fenomenologi + gubbar.
Skitsamma, när M ringde sprack hans röst och min med och sen skynda hem och titta på gråtande sjungande människor under fyrverkerihimmel. Mabrouk Egyptens och världens folk!