Mina ögon blev som förvända

En helg i de små tvångens tecken: små tvång kommer en att lägga huvudet på sned lyssna le prata om att "må dåligt" och "må bra". De stora tvången kan jag med, men när de små fogas till varandra och man upptäcker att det inte finns någon utsida inget innan männen ingen fredad zon, då kommer skräckkänslan. Och det är inget genusvet A-uppvaknande det här: jag har tänkt på det varje dag i minst fyra år nu men paniken avtar aldrig - tvärtom. Samtidigt måste man hantera människor som undrar varför det heter feminism och inte jämställdism.

Tanto slår ut som på given signal (hemligt går träden i blom).

Alla eldar elden kammar håret med gaffel, utstöter obegripliga (men förtjusande) små skrik, luktar på vinden: hon förstår varken ironier eller abstraktioner, av logiken och kategorierna ointresserad. Istället sträcker hon, i sin intuitiva förståelse av världen som besjälad enhet, handen mot dig, redo att leda dig bortom tänkandets bördor. Eller? NEJ FÖRVIRRADE TÖNTKILLE LETA EFTER AUTENTICITET NÅGON ANNANSTANS JAG ÄR INTE DIN CORTÁRKVINNA ELLER BRETONKVINNA ELLER LE CLEZIOKVINNA, JAG BEHÖVER INTE AV-SLÖJAS OMFAMNAS OCH GRÅTANDE LEDAS FRÅN MIN FADERS HUS. Låt mig vara!

akkkkkkkh världsbästa?