Läser Ingeborg Bachman igen, nyutgivna Vandra, tanke

Om kvällen frågar jag min mor
i smyg, när klockorna har ringt,
hur jag ska tolka dagarna
och förbereda natten.

Djupt i grunden vill jag ständigt
säga allt och inget dölja,
välja ut ackord ur det
som omger mig av klanger.

Tysta lyssnar vi tillsammans:
mor är den som drömmer mig
och likt gamla visor rör hon
vid mitt väsens dur och moll.