Idag hittade jag en formulering hos Sebald som jag själv försökt skriva flera gånger utan att lyckas:

Varje individs, varje samhälles och hela världens historia löper nämligen inte i en båge som svingar sig allt vidare och vackrare uppåt, utan i en bana som när middagshöjden är nådd leder ner i mörkret.