jag måste säga orden tills de hittar mig, tills de nämner mig, en underlig plåga, en underlig skuld, jag måste fortsätta, det är kanske redan gjort, de kanske redan har nämnt mig, de kanske har fört mig till tröskeln av min historia, till dörren som öppnar sig mot min historia, det skulle förvåna mig om den öppnar sig

Alla eldar elden lever lovliv: fyratimmarsfikar, gråter på biografer och återupptäcker favoritfilmer, fan vad bra Jean Vigo är t.ex! Och titta det här, ur Viscontis La terra trema från 1948. Från en tid då haven var fulla av fisk och Lucky Strikes-cigaretter synonyma med ett liv i excess.

Idag är Malin Ullgren bomben!

Europa mot slutet av 00-talet = minaretförbud i Schweiz och "White Christmas"-kampanj i norditalienska småstaden Coccaglio. Myndigheterna ska från och med nu och fram tills juldagen gå hem till stadens invandrade invånare och undersöka om de har sina papper i ordning. De som inte har det slängs ut. Coccaglios borgmästare Franco Claretti, tillika Lega Nord-politiker, beskriver kampanjen som "julstädning" (cleaning up).

Gammalt och nytt

Mina tankar kretsar oupphörligen kring popplarna och de andra träden:

kastanjer framför Arkitekthögskolan
plataner i Prenzlauer bergsbergsalléer
äppelträd vid Saltsjö-Duvnäs

Laylat al-Qadr passerar, medan Arefs 17-åriga son tar sig från Herat till Turkiet (lastbil) och därifrån vidare till Grekland (båt eller bagegelucka?). Jag ligger under täcket och tittar på bilder från Calais, där fransk kravallpolis river flyktinglägret the Jungle och släpar bort blödande tonårskillar.


Calais

Han byter ideligen kostym, han bär det blodfläckade slaktarförklädet utanför ett slakthus i gryningen, han bär bödelns röda kåpa och kliver uppför trappan, han bär silver och svart med svarta stövlar framför ett elstängsel, framför en lastkaj, i ett vakttorn, han bär sina kostymer till ridpiskorna, till gevären, till nackskottspistolerna, kostymerna kommer att bäras i den djupaste natten, blodiga och fasaväckande.

Jag: Det är inte min far. Det är min mördare.

Malina svarar inte.

Jag: Det är min mördare

Malina: Ja, jag vet det

Jag svarar inte.

Malina: Du kommer alltså aldrig mer att säga: Krig och fred.

Jag: Aldrig mer.
Det är alltid krig.
Här är alltid våld
Här är alltid kamp.