måndag 9 februari 2009
Balansen i Santa Monica
Utanför mitt fönster ligger Kungstensgatan tyst, som vore någon på väg att lämna den. Jag tänker på dagens Huddingeföreläsare som sa "sorgebarn" som sa "busenkelt" som sa "då dör patienten knall fall". Han var väldigt lång, väldigt gammal och betonade orden på samma sätt som vissa skådespelare i äldre svensk film. Alla hemma är ledsna för att jag ska flytta, inklusive jag ibland. Speciellt när jag tänker på sättet spetsgardinerna hänger här bredvid mitt huvud och hörnet där sängen står vinklar sig mot väggen och golvets mattor dörrens sprickor fönstrets breda bleck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
han såg ut lite som PO
eller HUR?
magaaaad vi måste ses så du kan berätta allt /m
Ja ja ja! fika A S A P!
Skicka en kommentar