Så passerar också dessa kvällar: våren blåser upp sin första storm, Sergels torg ligger klädsamt öde. Jag tänder lampan, påminnelsen om att jag är en fortsättning på något, på diktande morbror Josef i brunnen, på lyckofågeln i takantennen, 120-dagars vindens inträde i rakt nedstigande led.