Från juni till juli i den första böljan: alla tappar huvudet utom jag, jag håller mitt lugn. Fint och försiktigt, fikusen växer och man kan vattna sin klöver och läsa Agambessän the Friend som K skickat på mailen:
"The point at which I perceive my existence as sweet, my sensation goes through a con-senting which dislocates and deportes my sensation toward the friend, toward the other self. Friendship is the desubjectification at the very heart of the most intimate sensation of the self".
!!!!!!!!!
Att sakta komma tillbaka till filon från ett annat håll, det känns roligt! Sötman i fortsatt pakethållareskjutsning kvällsbasketbollning och att lägga sig alldeles platt på det solvarma balkonggolvet medan duvorna landar på räcket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Är det Milton Nascimento-låten du refererar till i rubriken? Om inte, LADDA HEM NU! Karln är nog min favorit-brasse och den är en av hans finaste låtar...
Det är samma låt, men jag hade inte hört den här versionen! Asfin verkligen! Tror låten kommer från soundtracket till Orfeu Negro från början, det är Luis Bonfa som skrivit.
Skicka en kommentar