Idag förklarade jag för mamma att jag behövde hjälp med en djind-utdrivning åt en vän.

Hon lyssnade noga och gav mig sedan det bruna radbandet som hänger på den röda konservburksöppnarens vevhandtag. Det har hängt där sedan solkatternas och de inspelade radioprogrammens tid. Det är alldeles dammigt med 33 avlånga kulor och en tofs av pärlor.

Under solkatternas och de tre små killingarnas tid satt konservburksöppnarens vevhandtag så högt upp att man var tvungen att klättra på skåpen eller på de gula pallarna för att kunna snudda vid pärltofsen.

Först tänkte mamma ge mig ett annat radband, ett där det står Allah på varje kula, som hon fått av sin morbror i Herat. Hon tvekade lite men höll fram det ändå.

"Men min vän är kommunist" sa jag, "och förresten borde du behålla det som minne".

Lite mor-dotter häxbondning. Min leende skrattande mamma och jag.