Jag vaknade klockan fyra i lördags natt. Någon ryckte lätt i min arm underifrån, som vore den ett av de gamla snören man som skolbarn plingade med på bussarna.
Det duggade utomhus, och i trädgården låg matta, svarta iglar utsträckta på stenarna. Skenbart blixtstilla, men jag förstod mycket snabbt att de rörde sig, inbegripna i en jättelik koreografi.