eid mubarak

Idag är eid, dvs sällsynt familjehäng, alla klädda i lyxiga cashmeretröjor och rosa rayonklänningar sis på väg med katt och blänkande allahtavlor på väggarna. typ så.
Idag har jag också lekt läkare med stor framgång. Första gången det kändes på riktigt kul att prata med patienter, och inte bara som man bluffade.
mamma säger: du har rakat benen faan. män är SHITT

ok, såhära:

imorse bäras fram av cykeln på ett odengatan som rullar ut idel grönljus gröna som Meftahianmoskéns neoniska Allah och ett skärande i hjärtat som ooohna i slutet på I'm on fire och exakt samma smak i luften som Peshawar 1998 (också då ramadan men kanske november i kafirkalendern).
Jag vet att den här hösten redan är upplagd för ett enda långt hissa din flagga på halv stång, hågkomst. Och jag antar det är ok. Det är ok att jagas Odengatan upp av ett Peshawar som skrattar och sjunger.

innan du går

det här är fan världens finaste låt jag dör.


jag har blåmärken i ansiktet men vad gör det när någon verkligen är längre än träden i byggmästarens hus?

Det har verkligen blivit höst och jag går i skolan igen:
bli tjyvnypt av evolutionsförnekare i föreläsningssalar och hata alla tjejer som älskar hösten för då får man ha på sig kofta och dricka te och sparka i löven med sina amelie från montmartre-kängor. jag är alldeles för ond för det, jag är alldeles för OUD och SHAMS för det.
komma hem på eftermiddagen och äta eftar-dadlar med mamma (fastän ingen fastar) och läsa kalla årstiden och prova olika frisyrer. Jag tranar alla tranorna och hägrar mer än hägrarna och jag sitter uppe hela nätterna och skriver all den poesi som shamshir förlag ska ge ut i framtiden (eller vad tror du kära m?)