ok, såhära:
imorse bäras fram av cykeln på ett odengatan som rullar ut idel grönljus gröna som Meftahianmoskéns neoniska Allah och ett skärande i hjärtat som ooohna i slutet på I'm on fire och exakt samma smak i luften som Peshawar 1998 (också då ramadan men kanske november i kafirkalendern).
Jag vet att den här hösten redan är upplagd för ett enda långt hissa din flagga på halv stång, hågkomst. Och jag antar det är ok. Det är ok att jagas Odengatan upp av ett Peshawar som skrattar och sjunger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
aaw jag vet hur det känns.. själv har jag suttit på mitt kontor och känt mig som jag var back in västerviks fritidsgård -97 hela dagen :) antar att det bara är that time of the year o att lyssna på melankoliska brucelåtar gör inte det hela bättre. /J
min lilla proust!!! <3 m
Skicka en kommentar