Höstens sista dagar och jag som i en dröm ned för karlbergsvägen,
mitt dagliga bröd utsträckt i evigheten. Cyklar mycket långsamt, lyssnar på Sakana al Leyel.
Sprang på Robel (som jag knappt känner) i skolan idag och började prata Fairouz och han berättade allt vad Ishar betyder (sitta uppe hela natten) och vad den handlar om och plötsligt var vi båda med tårar i ögonen för Beirut och Herat har flutit samman, och mammor innebördeskrig olycklig kärlek. Vi har alla välsignelser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar