En främmande planet och havets botten

Var det någon som läste Carsten Jensens Afghanistanrepotage i veckan? Det publicerades i tre delar i DN kultur, den 25, 27 och 29:nde januari:

1 "Nedstigning i skuggriket",
2 "De vinkar inte, de drunknar"
3 "Den afghanska dödsdansen"

Jensen besöker armébaser, åker militärfordon i full mundering och dricker te hos krigsherrar i Helmandprovinsen, sydvästra Afgh där största delen av de danska trupperna är stationerade. Smaka detta citat från första artikeln:

"Jag är på väg till en främmande planet och havets botten. Den enda skillnaden är att jag inte behöver någon syrgastub. I Afghanistan finns det fortfarande syre i atmosfären, men annars är omgivningarna lika avvisande och främmande som Marianergraven"

Kan man framställa en plats MER i termer av absolut annanhet? Den främmande planeten, havsgraven - frågan är vad de bilderna gör med vår förståelse av de människor som bor i Afghanistan? Vad betyder det när Jensen beskriver sin resa som en "nedstigning i skuggriket"?

Titeln på artikel nummer två refererar till de afghanska barnen. Det finns mycket att säga om sättet som barn skildras i krig: hos Jensen hamnar fokus på stumhet och kropp. Det afghanska barnet är ett härjat ansikte och ett par nakna fötter - och i total avsaknad av språk. Barnens belägenhet skrivs in i figuren av ett drunknande, på ett sätt som jag tycker är jävligt vedervärdigt. Lidandet blir något suggestivt och stiliserat - och naturligtvis måste barnen hos Jensen vara stumma , i hans text finns inte det utrymme där de skulle kunna tala eller inta en subjektsposition. Och detta gäller inte endast för barnen; ingenstans blir det tydligare än i den avslutande delens porträtt av krigsherren Mulla D:

"Mulla Daoud är en överraskning. En livlig och kortväxt man, knappt mer än halvannan meter lång, som med lätta steg dansar mig till mötes på nakna fötter. Han ler insmickrande med sin lilla mun i ett tättväxande skägg under en svart silkesturban och nickar välvilligt med huvudet".

Kursiveringarna är mina och alltså kära läsare ni äpplen av mitt öga, vad fan ÄR detta? Varför beskriver Jensen Mulla Daoud som en lismande sagodvärg? Vad är det för typ av blick han kastar på honom och vilka typer av betydelse är hans liknelser bärare av? Hur ruttnande unket kolonial??????
Jag varken kan eller vill göra anspråk på att veta hur livet ter sig i Helmand, men jag var i Herat för ett och ett halvt år sen och hälsade på min släkt. Och det var som ALLT annat än en karg helveteskrets. Fatta det är en av de vackraste platserna jag har varit på och människor LEVER och SLÅSS TÄNKER SKRIVER DRÖMMER där! De är bärare av historia och språk! Och fuck it Jensen barnen drunknar inte: många lever hårdare liv än någon människa ska behöva göra, andra dör av svält, infektionssjukdomar eller minskador. Men inte fan drunkar de!!!!!!!!


Herat 2007