Uppesittarcigg på balkongen: det är jag, spindlarna och en natt som är så mild och tyst och vidsträckt. Kan inte sluta lyssna på Raja ki aayegi baraat, det påminner om något, om en katt i sin noggrant utklippta värld, om det goda gröna livet. Kan inte sluta tänka på det Perec och Nietzsche skriver om historia + skrivning + historieskrivning, i W eller minnet av barndomen och Om historiens nytta och skada för livet:

"Söndersmulad och sönderfallen, i det hela halvt mekaniskt sönderdelad i ett inre och ett yttre, översådd med begrepp som med draktänder, alstrande begreppsdrakar, därtill lidande av ordens sjukdom och utan förtroende för varje egen förnimmelse som ännu inte stämplats med ord: som en sådan icke-levande och ändå kusligt rörlig begrepps- och ordfabrik har jag kanske fortfarande rätt att säga om mig själv: cogito, ergo sum, men inte vivo, ergo cogito".