Han byter ideligen kostym, han bär det blodfläckade slaktarförklädet utanför ett slakthus i gryningen, han bär bödelns röda kåpa och kliver uppför trappan, han bär silver och svart med svarta stövlar framför ett elstängsel, framför en lastkaj, i ett vakttorn, han bär sina kostymer till ridpiskorna, till gevären, till nackskottspistolerna, kostymerna kommer att bäras i den djupaste natten, blodiga och fasaväckande.

Jag: Det är inte min far. Det är min mördare.

Malina svarar inte.

Jag: Det är min mördare

Malina: Ja, jag vet det

Jag svarar inte.

Malina: Du kommer alltså aldrig mer att säga: Krig och fred.

Jag: Aldrig mer.
Det är alltid krig.
Här är alltid våld
Här är alltid kamp.