Datumets - det enskildas - inträde i språket erbjuder således en paradox: det måste låta sig nedtecknas i språket för att kunna erinras, men genom att nedtecknas och bli upprepbart förlorar det samtidigt sin särart. Detta är inte något som kan förhindras genom ytterligare "försiktighetsåtgärder", som Derrida skriver. Datumet måste låta sig utplånas för att kunna bli ihågkommet. Det måste göra sig oläsligt för att bli läsligt. I och med att vi nedtecknar en enskild tilldragelse för att skydda den, offrar vi den samtidigt.

Läser om Schibboleth. Det är fett. Det är fortfarande tidig vår.