Jag promenerar i övergångsnatten och kommer på världen med att vara en annan. Kylan och luften och ljudet av blad.

you have to be idealist, otherwise you might aswell take a gun and blow your brains out

The free voice of labour - månadens filmtips! Alla delar ligger uppe på tuben.

Jag önskade mig regn och det regnar

Och natten var mörk och upplyste natten

Alla eldar elden deklamerar en aria full av kodord utan att se på den hon älskar och anses böra vända sig till.


(Augusti: Miljacka river, Sam's preserve (björkögon). Jag läser om Kärlekens samtal)

How the stars used to shine there,
How sweet the earth smelled,
The orchard gate would creak

Försöker läsa Simone Weil på bussen hem från jobbet, vilken total besvikelse. Tio sidor in i Att slå rot känns hon mest som en liberal väckelsepredikant med Kantkomplex. Hon som utropade sig till bolsjevik vid nio års ålder, svalt sig i solidaritet med första världskrigets skyttegravssoldater, drog till Spanien för att slåss med CNT vid fronten, varifrån hon var tvungen att åka efter bara en dag då hennes extrema klantighet utsatt kamraterna för livsfara. Hon for direkt till Assisi och fick uppenbarelser från gud. Eldande av elden!

Annars hänger jag vid Sveriges Mississippi river: Dalälven, där vattnet är bärnstensklart och iskallt. Eller vänta jag har en till: Dalarna - Sveriges Kashmir, böljande grönskande grönt.

Juli leker tropisk månad i år igen: blixtstilla i luften.

Jag rör vid döda små kroppar om nätterna. Allt som oftast levande, enstaka gånger döda. Förra året låg jag på rygg i min lägga och såg spindlarna bygga bo på balkongen och lyssnade på tågen och hettan som sprakade i luften. I år känner jag tyngden i händerna. Sen finns också röda läppstfift och Orwellböcker och badutflykter: de goda, söta dagarna.