Alla eldar elden - uttydare av järtecken. Jag fönar mitt hår i den gudomliga vredens svetslåga. Osv. Många har hört av sig och undrat varför jag tog bort förra inlägget: "Era cupcakes ska bli mina runkbullar", ett stycke valhänt men febrigt frän samtidskritik. Anledningen är att det kändes så resentimentsfullt. Ärligt talat - orkar inte.
Istället tycker jag ni ska titta på det här, ett stycke public-service historia, en rapport från fronten Sverige 2008. Vad händer när det vita barnets rätt att säga ordet "neger" ifrågasätts? Varför får det Carin 21.30 att tappa kontrollen? Är det kanske av skräck för att förlora sin privilegierade position som namngivare: den som betecknar tingen, kallar saker vid deras "rätta namn"? När det vita barnet inte längre får säga "neger" hotas hela den språkliga ordning som historiskt sett tillåtit det att förstå sig självt så som just vitt, som mänskligt, som fritt subjekt.

Tänk på de små!