Inte för att vara sån (dvs som har en blogg och skriver inlägg om litteraturpriset) o men blir ni också helt äcklade av att läsa sånt som

"Så talar han länge om sin mamma. Hon var en osynlig hjältinna, motståndskvinnan i det tysta. "Jag fantiserade länge om att min mor var svart", skriver han i boken Afrikanen. Porträtt av en far.

Vafan menas med det? Är kopplingen Svarthet-förtryckthet-lidande-martyrskap eller fattar nån? Och varför ramlar alla litt. kritiker över varandra i upphetsning över att han har bott med en indianstam i Sydamerika avskild från civilisationen, luktar inte det samma gamla vanliga trötta jakt på autencitet? Och - historien om de kolonisatörer som lämnade Frankrike för att bosätta sig i t.ex. Algeriet eller Mauritien, och deras relation till nationell identitet och exilerfarenhet är intressant viktig osv. Men är det så självklart och oproblematiskt att utnämna den till "historien om vår tids trauma"? Vilka vi fan? Menar de att exilen och intehemmahörandet är vår tids trauma och i så fall finns det inte 1000 vassare mindre vit fransk "påfallande stilig" gubbe-författarskap att lyfta fram?