torsdag 20 november 2008

Jerémie, mitt namn är en bön som beskyddar





Storskolkaren är jag och jag älskar det ljuva skolkarlivet. Fika med gymnasieprettots allvar och bläddra i J:s stora konstböcker där man hittar Bruno Tauts glaspaviljong på bild och snacka vind + kärlekstecken + tatueringsmotiv. För J: Globen, Ann Wibbles ansikte + Carpe diem. För O: ett blödande hjärta över hjärtat. För pyromaniska skolkare: rosomgärdade FF-citat på en underarm, Lorcas sjöman på andra.

2 kommentarer:

Anonym sa...

bo mambo lilla b! ni borde alltid skolka!

Joan of Dark sa...

och du tulip du borde alltid vara med oss! och lära mig hur din mamma säger snabbt snabbt nuigen för jag tyckte det var så fint och har glömt det!