Inte helt nöjd med att förstås i termer av brist heller. Är man automatiskt ett jävla offer som försöker fylla tomrummet efter fallos med fallos när man åtrår en man? Hatar att få de där psykologiseringarna kastade i ansiktet. Jag vill också kunna ropa "jag är solen!".
Annars då annars så sjunger fåglarna utanför mitt sömnlösa fönster och den gröna färgen på trädens blad kommer mig att
ännu
en
gång
plötsligt
finna
en oviss förbindelse inombords
med tusentals okända, främmande ting.