Jag har haft Erik Lindegren på hjärnan i flera veckor nu, ända sedan jag återhörde och -uttalade ordet katarakt. Sist jag läste EL var jag sexton år, och skrev dålig poesi där hjärtan liknades vid kärnhus. Begärsäpplets skälvande lilla kärnhus, på den tiden kände jag det inte särskilt väl.
O att få dricka dig sanslös och byta vingar
medan pärlfiskaren sjunker i sitt bländblå djup
medan hjärtat flyter mot sin gröna katarakt
att smaka en djupare glömska att glömma
o att få dricka dig sanslös och byta vingar
att få höra Ikaros brus och dykarens tysta sång
och fiskens kristallsvarta glid över rusets botten
att se en kyrkogård blomma i sitt oåtkomliga fjärran
att höra någon träda in ur sitt fjärran fjärran
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar