Det förgängliga är bara en bild heter Steve Sem Sandbergs dokumentära roman om relationen mellan Lou Salomé och Rilke. De skildras mot bakgrund av den tyska revolutionen 1919, som de bevittnar i München, och här passerar även revolutionens socialistiska och kommunistiska ledare revy, med fokus på Ernst Toller. 

Såhär: för den som vill veta lite mer om Lou Salomé och hennes arbete finns här infogade dagboksanteckningar, brevväxling med Freud och annat kul. Dock saknas utrymmet att fördjupa frågorna om narcissism, förlust och skapande som Salomé verkar ha arbetat med teoretiskt. För den som vill veta lite mer om tyska revolutionen blir det mest rörigt: ett famlande bland olika egennamn och platser. Oklart vad Salomé och Rilke bidrar till i förståelsen av revolutionen, och vice versa.
Irriteras också av de många icke-översatta citaten från tyskan, ett språk som det ej tillhör allmänbildningen att kunna i dessa dagar! Med allt detta sagt finns det vackra partier att foga in i arkivet:

"Kanske, slog det henne senare, var detta Tausks stora misstag: att han trodde att man kan uppsöka människor som man uppsöker platser: för den frid de skänker eller de perspektiv som öppnar sig från deras horisont. Det var från krav som dessa hon en gång brutit upp".

AAE går vidare med:

läsning om tyska revolutionen: The German revolution 1917-1923

läsning av Salomé: Erotik och narcissism