Tamil Nadu

Alla eldar elden i södra Indien sedan en vecka. Det första jag såg när vi körde ut genom grindarna till flygplatsen i Chennai var en urblekt tidningsartikel som satt uppklistrad på väggen till en liten kiosk. Rubriken löd:

Pigeons see the Cats among Chinas Party Appartchiks

bildsatt med duvor som flög i mårten-gås-formation mot bakgrund av en molnig himmel.

Mrs G tittar på melodramer i vardagsrummet på undervåningen och jag ligger på sängen i mitt rum och lyssnar på Merzieh, takfläkten och en hel uppsättning oroväckande ljud utifrån. Syrsorna gnisslar med djävulsk (jag vill inte använda det ordet men det presenterar sig ständigt för mig!) regelbundenhet och det knastrar mot fönsterrutan med jämna mellanrum: mal som flyger mot ljuset och bryter sina ben/vingar/känselspröt mot glaset. Jag har tänkt rätt mycket på Sargassohavet (Jean Rhys) sen jag kom hit till Vellore, framförallt på hur växtlighet, grönska och dödsdrivna mal tematiseras i  konflikten mellan Antoinette och mr Rochester. Det är en fantastisk teckning av kolonial-patriarkal-psykologi och framförallt av avsmaken inför det prunkande/växande/yppiga/bördiga. Önskar att jag hade tagit med mig Sargassohavet hit, istället för  En dåres försvarstal! Den var obeskrivligt dravlig och innehöll en scen där berättarjaget/Strindberg f a k t i s k t lägger sig i fosterställning intill en pelare (!) och gråter för att madonnan är en hora. Vad fan ska man säga om det?