Alla eldar elden i södra Indien sedan en vecka. Det första
jag såg när vi körde ut genom grindarna till flygplatsen i Chennai var en
urblekt tidningsartikel som satt uppklistrad på väggen till en liten kiosk. Rubriken löd:
Pigeons see the Cats among Chinas Party Appartchiks
bildsatt med duvor som flög i
mårten-gås-formation mot bakgrund av en molnig himmel.
Mrs G tittar på melodramer i vardagsrummet på undervåningen
och jag ligger på sängen i mitt rum och lyssnar på Merzieh, takfläkten och en
hel uppsättning oroväckande ljud utifrån. Syrsorna gnisslar med djävulsk (jag
vill inte använda det ordet men det presenterar sig ständigt för mig!)
regelbundenhet och det knastrar mot fönsterrutan med jämna mellanrum: mal som
flyger mot ljuset och bryter sina ben/vingar/känselspröt mot glaset. Jag har
tänkt rätt mycket på Sargassohavet (Jean Rhys) sen
jag kom hit till Vellore, framförallt på hur växtlighet, grönska och dödsdrivna
mal tematiseras i konflikten mellan Antoinette och mr Rochester. Det är en fantastisk teckning av kolonial-patriarkal-psykologi och framförallt av avsmaken inför det
prunkande/växande/yppiga/bördiga. Önskar att jag hade tagit med mig Sargassohavet hit, istället för En dåres försvarstal! Den var obeskrivligt dravlig och innehöll en scen
där berättarjaget/Strindberg f a k t i s k t lägger sig i fosterställning
intill en pelare (!) och gråter för att madonnan är en hora. Vad fan ska man
säga om det?
2 kommentarer:
det låter som att du har det fint. världens bästa sargassohavet finns på elib.se
kram!
Ah vad bra, tack azi! Stor kram, klappa p och p!
Skicka en kommentar