AEE har besökt Krakow, och sedan Leksand. Hannah Arendt skriver någonstans i sin Människans villkor om den moderna storstaden som en farlig plats, i det att gränsen mellan offentligt och privat raseras där. Människorna faller på något vis handlöst in i varandras liv, vilket genererar psykologiska och politiska effekter som Arendt menar kan ligga till grund för t.ex. fascismen. Jag är lite svag för HA, trots att hon ibland är en riktigt ärkeborgerlig tänkare. Andra gånger kan hon vara lysande, men i fråga om staden har hon definitivt fel, tänker jag i Krakow och sedan igen i Leksand.
När jag kommer hem till Stockholm igen är det redan juli, och staden är tom och varm. Den klär i sitt släpiga gröna. Jag läser Ernesto Sabatos Om hjältar och gravar, som nyligen släpptes i nyutgåva av Lind&co i deras nittonhundratalsserie. De har tidigare gett ut Tunneln av samma författare, en kortare roman som även den utspelar sig i Buenos Aires.
Cortazar har skrivit väldigt fina noveller om tunnelbanenätet och banvallarna i Buenos. Om hjältar och gravar utspelar sig istället i parkerna, vid hamnen och i ett specifikt förfallet hus. Liksom Tunneln har Om hjältar och gravar en handling som vid första anblick kan framstå som småtrist gymnasial: ung man förälskar sig i vacker, svårtillgänglig kvinna, blir besatt och ärrad för livet. Tunneln drogs ned något av den snarkiga ramberättelsen, även om den stundvis nådde långt utöver den. Men Om hjältar och gravar är något helt annat: en skildring av immigrantnationen Argentinas historia, politiska konfliktlinjer och klasskiktningar. Samtidigt ett upprivande och märkligt familjeporträtt med psykonalaytiska undertoner, men inte alls på det där mekaniska och trista viset man ofta tycker så illa om. Här skildras även anarkistmiljön i Buenos Aires på 30- och 40-talen, strejker och kyrkobränningar i upptakten till kuppen. Det finns också ett mittenparti infällt, den berömda "Rapport om blinda", som nog tillhör det märkligaste och mest skrämmande jag läst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar