Kapitel nio i Watchmen, "The darkness of mere being" (efter ett Jungcitat) var fantastiskt. Psykets inre landskap mot Mars yttre, tidsparadoxerna som lyckas belysa Lauries barndom och universums historia samtidigt. Så oerhört vackert tecknat. Och de där snögloberna, undrar om Benjamin har skrivit någonting om dem? Måste vara ett av de starkast laddade tecknen för (den förlorade) barndomen? Små inglasade landskap med en egen tidslighet och egna naturlagar, som ryms i en handlflata och går sönder när de tappas. De tappas alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar